Band- och rullbanor transporterar båda varor horisontellt, och för många projekt fungerar endera. Valet blir oftast uppenbart när fyra frågor besvaras ärligt.
Fråga 1 — kan produkten bära sig själv?
Rullbanor kräver en styv, plan och någorlunda tung undersida. Påsar, brickor, smådelar och produkter med mjuk eller oregelbunden bas behöver ett band, som bär hela fotavtrycket kontinuerligt.
Fråga 2 — ackumuleras produkterna?
Båda kan ackumulera, men på olika sätt. Rullbanor ackumulerar naturligt med lågt mottryck och är billiga att zonindela mekaniskt. Bandtransportörer kräver ackumuleringsrullar eller slirremsor. För långa buffertsträckor är rullbanan normalt det billigaste alternativet.
Fråga 3 — svänger eller stiger banan?
Rullkurvor är enkla och tillförlitliga; bandkurvor kräver koniska rullar eller ett kurvband. Lutningar passar band bättre — ett band kan stiga 15–20° med räfflad eller gripmönstrad yta, medan rullar i allmänhet kräver motordriven eller gravitationsbaserad nedförslutning.
Fråga 4 — hur ser underhållet ut?
Rullbanor har många lager men inget band att spåra, så de tål felinriktning och smutsiga miljöer bra. Bandtransportörer har en spårjustering att hålla koll på och ett band som så småningom måste bytas, men betydligt färre slitdelar.
I praktiken använder många linjer båda: rullbana för kartongtransport och buffring, band där produkten är liten, mjuk eller måste hållas i position. Att dela samma ramsystem håller gränssnittet enkelt.